En riktig nagelbitare...

..det har jag ibland själv svårt att tro.

 men det är sant. Jag har bitit på naglarna så länge jag kan minnas...om det berodde på nån form av nervositet eller bara ovana ...det vet jag inte. men första gången som jag kommer ihåg att jag ville ha fina naglar är för ca 20 år sedan (oj, vad långt det lät) När jag träffade min blivande man, vi hade bestäm att vi skulle förlova oss och sedan gifta oss inom en snar tid. Då hade jag sparat till fina långa naglar, målade med en vacker laxrosa färg....

..Det var nog den färgen som fanns då...typ. Nu har man många fina färger och alla möjliga tillbehör....Mitt största problem är att jag tycker det tar för lång tid att hålla på med naglarna...men idag så torkar "lacken" ganska snabbt och tiden blir kortare när man måste sitta "overksam" med händerna. Förra helgen köpte jag ytterligare en färg till min samling, den heter "Ocean Drive" och är lite turkosgrön...mycket läcker. Sen har jag ett krackelerings lack i grönt ovanpå....jag bara älskar färgen!!! Den är lite "jag". Känner mej ung och pigg ( om man nu kan säga så när man målat naglarna)  och lite somrig om mina händer...om jag har rosa eller lite rödare lack , känner jag mej lite mera "vuxen" (herregud, när ska jag bli vuxen...?  Jag är nog redan "där").

Ja, ja ..vilket konstigt inlägg såhär en fredag kväll... men imorgon har iallafall jag nymålade vackra naglar!!!

Och då ska jag ta tag i min stickning!!

Kram